paperwing

Tjena folket, behövde en nystart så finns numera här:
http://fridacarolinelarsson.blogg.se
Hörs där!

Det är nästan en månad sedan jag blogga. Räknar inte med att jag kommer bli nå mer aktiv, det där går i perioder. Men jag tänkte bara informera om att jag fortfarande lever! Haha.

EDIT:
Såg att det var precis över en månad sedan jag blogga!

Vet att det finns så många som är rädd att visa sina riktiga människor dvs att man är ledsen eller arg liksom, det är helt normalt, jag är väll så jag med. Men jag känner att det är fan inte värt och gå runt och låtsas som ingenting när man egentligen vill bryta ihop och gråta, eller att man har en dålig dag helt enkelt och man känner sig deppig. Jag mår verkligen bara sämre av att låtsas.
Det har varit lite tunga dagar de senaste dagarna med sympatikänslor, men det går över.
I lördags på kvällen så vände hela mitt humör och jag vart nere, massa negativitet och tankar, och då kände jag att nä för fan, jag ska inte gå runt och låtsas som att allt är bra. Jag orkade liksom inte med och vara glad och skratta, trotts jag hade människor omkring mig. Jag vet att en la märke till det, men vi är så nära vänner så sånt där ser vi bara på en gång. Jag är inte någon attentionwhore, jag är inte någon som går runt och är deppig och ledsen hela tiden bland folk, det händer nästan aldrig, och jag försökte ju att omge mig bland människor för att försöka må lite bättre, det funkade väll ett tag.
Aja.

 

 

 

 

 

 

Jao, idag har man gått första dagen på serviceutbildningen, orka inte förklara vad det innebär. Men det ger praktik och förhoppningsvis ett jobb i slutändan, får vi hoppas!
För övrigt så känns saker och ting rätt så bra, lite småsaker bara som är lite jobbiga och tala om. Menmen. För övrigt så mår jag bra.
Ska lägga mig nu i min käära säng och se på vänner!

normala personer i min ålder: letar efter en person att pussas med
jag: letar efter en bästa vän 

Men typ så känner jag! Eller inte riktigt så, jag vill ha min bästa vän tillbaka! Eller bara kunna säga det igen: "Du är min bästa vän". Visst, nu för tiden när jag väl umgås med honom så känns det precis som det var förut, när han var min bästa vän, vi skämtar med varandra, jävlas, skrattar, surrar om allt. Men hur länge varar det liksom? Man ska inte ens behöva ställa den frågan om det handlar om ens bästa vän, då vet man, så ja. Efter allt som hänt de senaste månaderna så är det svårt att se han som en bästa vän. Han är en vän till mig.
Asså vad fan äre jag gnäller över? Är jag bitter eller? hahaha. Jag orkar inte med mig själv.
Det jag vill komma fram till är väll att det är fruktansvärt tråkigt när saker man aldrig trodde skulle förändras gör det.

Gonatt!

Ja mina vänner då var denna helg slut, och jag sätter mig på "skolbänken" imorgon, kan man väll säga. Nä, men ska börja en utbildning som håller på till januari som förhoppningsvis ska ge mig ett jobb.
Man blir så jävla bekväm när man suttit hemma i ett år, man har noll motivation och jag kände från början att jag inte alls ville göra detta, det kändes bara surt och jobbigt. Det känns lite så fortfarande, men jag måste göra något på dagarna, jag kan inte sitta hemma och glo nu längre, och när jag vet att denna utbildning kan ge mig ett jobb så är det bara kämpa på!
Jag har inte gjort så mycket i helgen, i fredags kom farmor hit, vi hade som ett firande här hemma då hon fyllde år på torsdagen. På lördag sov jag typ hela dagen förstås. Sen på kvällen vart jag bjuden ner till mamma på kräftor så jag bagav mig ner dit och käkade. Sen resten av lördagskvällen var jag med en kompis (Jocke).

Idag var jag på fotboll och kollade på syrrans sista match, dom vann också, yey grattis!
Sen åkte jag till stugan, har varit ute nästan hela dagen haha. Cyklande runt byn och så, älskar verkligen lantlivet! Hade velat stanna kvar där några dagar, det var sånt underbart väder.

Ja hallåja, long time no see!
Väntar på att klockan ska bli ett så jag kan börja rulla ner mot Sandslån. Ska väll stanna där ett tag och sen dra vidare till Malin =)
Mjaa annars då?
Saker och ting är väll sådär, men jag känner att jag inte riktigt orka bry mig längre så allt ska bli bra. Jag måste verkligen bege mig ut och träffa människor, göra någonting. Men man som kommer sig inte för, man hittar inte motivationen eller orken, man vill egentligen bara vara för sig själv. Menmen. Det ordna sig!

Så idag har det varit soligt och varmt i Övik. Underbart säger jag bara, heelt underbart!
Känner att jag mår mycket bättre psykiskt också, är mycket piggare. Det är så tragiskt att det går mot mörkare tider nu också. Huvva, gillare inte!!

Hade det varit mer sol istället för en massa regn som det varit, då hade jag nog varit en rätt så glad människa, och mått mycket bättre psykiskt. Hatar att vädret har sån stor påverkan på mig, sol och värme gör mig lycklig!
Regn och allmänt skitväder gör mig deprimerad.

Meuww, lite bitter idag då. Ska ta en dusch och låta tankarna som tynger rinna ner i avloppet.

Folk omkring mig säger "Kärlek är det bästa och det värsta som finns"
Det är förmodligen sanning i det. Min syn på kärlek är väll sisådär, jag har varit desperat efter kärlek, mått dåligt över kärlek, liksom kärlek var det enda som spelade. "Jag kommer aldrig bli tillsammans med någon" "Det finns ingen för mig". Sen bara dog det där bort, och jag mådde ju så mycket bättre. Jag kommer aldrig att falla i den där svackan jag hade förra året. Man kanske skulle kunna säga att det är tragiskt, men jag bryr mig inte så mycket om det här med kärlek längre. Jag har det så svårt och se att det verkligen finns någon som gillar eller skulle börja gilla mig, eller om man säger såhär - jag förväntar mig inte det, och skulle det vara så skulle jag tycka det var sjukt bara. Jag har sett både gott och ont i kärlek, lycka och krossade hjärtan.
Jag är typen som tänker "Man får vänta och se, helt enkelt". Jag vet inte vad kärlek är, jag har aldrig varit i ett förhållande eller riktigt förälskad i någon. Men det bekymrar inte mig, egentligen. Man får vänta och se.

2 av mina vänner som jag verkligen gillar att umgås med har flyttat från Övik, och nu är det dags för en 3:e. Och jag ljuger ju inte när jag säger att det är klart att det känns lite när någon flyttar, så var det när mina andra två vänner flyttade. Men man är ändå jätteglad för personens skull förstås! Distans ska inte ha någon betydelde, det ska fungera lika bra ändå! Nu handlar det ju faktiskt bara om ca 15 mil, så jag kan utan problem fara och hälsa på utan att känna att det blir jättedyrt. Och det är ju inte så att han lämnar Övik för gott, han kommer att komma hem rätt så ofta.
Hur det än är så kommer jag sakna honom, det kommer att bli tomt och tråkigt!

Jag sitter i mitt rum nu, har tänt ljus. Sätter igång System Of A Down och känner vad otroligt bra allt känns! Musik är så otroligt påverkande! Deras musik passa bra till det dystra vädret ute också!