paperwing

Tjena folket, behövde en nystart så finns numera här:
http://fridacarolinelarsson.blogg.se
Hörs där!

Har blivit rödhårig, I like it.

Det är nästan en månad sedan jag blogga. Räknar inte med att jag kommer bli nå mer aktiv, det där går i perioder. Men jag tänkte bara informera om att jag fortfarande lever! Haha.

EDIT:
Såg att det var precis över en månad sedan jag blogga!

Vet att det finns så många som är rädd att visa sina riktiga människor dvs att man är ledsen eller arg liksom, det är helt normalt, jag är väll så jag med. Men jag känner att det är fan inte värt och gå runt och låtsas som ingenting när man egentligen vill bryta ihop och gråta, eller att man har en dålig dag helt enkelt och man känner sig deppig. Jag mår verkligen bara sämre av att låtsas.
Det har varit lite tunga dagar de senaste dagarna med sympatikänslor, men det går över.
I lördags på kvällen så vände hela mitt humör och jag vart nere, massa negativitet och tankar, och då kände jag att nä för fan, jag ska inte gå runt och låtsas som att allt är bra. Jag orkade liksom inte med och vara glad och skratta, trotts jag hade människor omkring mig. Jag vet att en la märke till det, men vi är så nära vänner så sånt där ser vi bara på en gång. Jag är inte någon attentionwhore, jag är inte någon som går runt och är deppig och ledsen hela tiden bland folk, det händer nästan aldrig, och jag försökte ju att omge mig bland människor för att försöka må lite bättre, det funkade väll ett tag.
Aja.

 

 

 

 

 

 

Jao, idag har man gått första dagen på serviceutbildningen, orka inte förklara vad det innebär. Men det ger praktik och förhoppningsvis ett jobb i slutändan, får vi hoppas!
För övrigt så känns saker och ting rätt så bra, lite småsaker bara som är lite jobbiga och tala om. Menmen. För övrigt så mår jag bra.
Ska lägga mig nu i min käära säng och se på vänner!

normala personer i min ålder: letar efter en person att pussas med
jag: letar efter en bästa vän 

Men typ så känner jag! Eller inte riktigt så, jag vill ha min bästa vän tillbaka! Eller bara kunna säga det igen: "Du är min bästa vän". Visst, nu för tiden när jag väl umgås med honom så känns det precis som det var förut, när han var min bästa vän, vi skämtar med varandra, jävlas, skrattar, surrar om allt. Men hur länge varar det liksom? Man ska inte ens behöva ställa den frågan om det handlar om ens bästa vän, då vet man, så ja. Efter allt som hänt de senaste månaderna så är det svårt att se han som en bästa vän. Han är en vän till mig.
Asså vad fan äre jag gnäller över? Är jag bitter eller? hahaha. Jag orkar inte med mig själv.
Det jag vill komma fram till är väll att det är fruktansvärt tråkigt när saker man aldrig trodde skulle förändras gör det.

Gonatt!

Ja mina vänner då var denna helg slut, och jag sätter mig på "skolbänken" imorgon, kan man väll säga. Nä, men ska börja en utbildning som håller på till januari som förhoppningsvis ska ge mig ett jobb.
Man blir så jävla bekväm när man suttit hemma i ett år, man har noll motivation och jag kände från början att jag inte alls ville göra detta, det kändes bara surt och jobbigt. Det känns lite så fortfarande, men jag måste göra något på dagarna, jag kan inte sitta hemma och glo nu längre, och när jag vet att denna utbildning kan ge mig ett jobb så är det bara kämpa på!
Jag har inte gjort så mycket i helgen, i fredags kom farmor hit, vi hade som ett firande här hemma då hon fyllde år på torsdagen. På lördag sov jag typ hela dagen förstås. Sen på kvällen vart jag bjuden ner till mamma på kräftor så jag bagav mig ner dit och käkade. Sen resten av lördagskvällen var jag med en kompis (Jocke).

Idag var jag på fotboll och kollade på syrrans sista match, dom vann också, yey grattis!
Sen åkte jag till stugan, har varit ute nästan hela dagen haha. Cyklande runt byn och så, älskar verkligen lantlivet! Hade velat stanna kvar där några dagar, det var sånt underbart väder.

Ja hallåja, long time no see!
Väntar på att klockan ska bli ett så jag kan börja rulla ner mot Sandslån. Ska väll stanna där ett tag och sen dra vidare till Malin =)
Mjaa annars då?
Saker och ting är väll sådär, men jag känner att jag inte riktigt orka bry mig längre så allt ska bli bra. Jag måste verkligen bege mig ut och träffa människor, göra någonting. Men man som kommer sig inte för, man hittar inte motivationen eller orken, man vill egentligen bara vara för sig själv. Menmen. Det ordna sig!

Så idag har det varit soligt och varmt i Övik. Underbart säger jag bara, heelt underbart!
Känner att jag mår mycket bättre psykiskt också, är mycket piggare. Det är så tragiskt att det går mot mörkare tider nu också. Huvva, gillare inte!!