paperwing

Men heejsan!
Va fruktansvärt emo man är, men det är inte så lätt när man har svårt att acceptera hur saker och ting har blivit och utvecklats den senaste tiden. Men, vafan. Jag mår mycket bättre nu. Har åkt på en jävla skitförkylning som håller mig vaken om nätterna, och det resulterar i att jag slocknar uppe i vardagsrummer i soffan av trötthet och utmattning för man inte kunnat sova på nästan hela natten. Sömn som är så viktigt för mig! Jag måste sova mycket för att må bra. Annars blir jag en emotionell zombie som hatar allt och alla typ. Trotts att jag mår bättre så ogillar jag hemsk mycket att vara människa just nu, inte så att jag vill dö eller något men "Alla vill till himmelen men få vill ju dö" men det finns tillfällen i mina vardagar där jag bra önskar att jag bara upphörde att finnas. Trött på mänskligheten, rädd för mänskligheten. Ibland fattar jag inte hur jag orkar med mig själv heller liksom. Jag skulle varit en människa som går i dvala, sova bort ett halvår eller så. 

Jag ser absolut inte fram emot denna helg heller. Pappa och syrran åker till norge och jag blir ensam hemma i över en vecka framöver. De fåtal jag umgås med om vardagarna är bortrest i helgen. Så för min del blir det kvalitétstid med min kära hund, tur jag har sällskap av honom i alla fall. Jag tycker det är synd om honom, det är ingen som direkt har någon ork att leka med honom, och att leka är nog det bästa han vet. Man får riktigt dåligt samvete då han faktiskt självmant hämtar en leksak och lägger den i knät på en. Jag ska se till och börja leka ordentligt med honom. Gå upp till skogen och köra lite "sök" med han. Jag gjorde ju det förra året, och jag såg verkligen entusiasmen i hunden och verkligen glöd i hans blick när han fick jobba lite. Man har en faktastisk hund vill jag lova.

Klockan är 3 på natten, man ska väl kanske sova. Om jag kan. Jävla förkylning.