paperwing

Hade det varit mer sol istället för en massa regn som det varit, då hade jag nog varit en rätt så glad människa, och mått mycket bättre psykiskt. Hatar att vädret har sån stor påverkan på mig, sol och värme gör mig lycklig!
Regn och allmänt skitväder gör mig deprimerad.

Meuww, lite bitter idag då. Ska ta en dusch och låta tankarna som tynger rinna ner i avloppet.

Folk omkring mig säger "Kärlek är det bästa och det värsta som finns"
Det är förmodligen sanning i det. Min syn på kärlek är väll sisådär, jag har varit desperat efter kärlek, mått dåligt över kärlek, liksom kärlek var det enda som spelade. "Jag kommer aldrig bli tillsammans med någon" "Det finns ingen för mig". Sen bara dog det där bort, och jag mådde ju så mycket bättre. Jag kommer aldrig att falla i den där svackan jag hade förra året. Man kanske skulle kunna säga att det är tragiskt, men jag bryr mig inte så mycket om det här med kärlek längre. Jag har det så svårt och se att det verkligen finns någon som gillar eller skulle börja gilla mig, eller om man säger såhär - jag förväntar mig inte det, och skulle det vara så skulle jag tycka det var sjukt bara. Jag har sett både gott och ont i kärlek, lycka och krossade hjärtan.
Jag är typen som tänker "Man får vänta och se, helt enkelt". Jag vet inte vad kärlek är, jag har aldrig varit i ett förhållande eller riktigt förälskad i någon. Men det bekymrar inte mig, egentligen. Man får vänta och se.

2 av mina vänner som jag verkligen gillar att umgås med har flyttat från Övik, och nu är det dags för en 3:e. Och jag ljuger ju inte när jag säger att det är klart att det känns lite när någon flyttar, så var det när mina andra två vänner flyttade. Men man är ändå jätteglad för personens skull förstås! Distans ska inte ha någon betydelde, det ska fungera lika bra ändå! Nu handlar det ju faktiskt bara om ca 15 mil, så jag kan utan problem fara och hälsa på utan att känna att det blir jättedyrt. Och det är ju inte så att han lämnar Övik för gott, han kommer att komma hem rätt så ofta.
Hur det än är så kommer jag sakna honom, det kommer att bli tomt och tråkigt!

Jag sitter i mitt rum nu, har tänt ljus. Sätter igång System Of A Down och känner vad otroligt bra allt känns! Musik är så otroligt påverkande! Deras musik passa bra till det dystra vädret ute också!

Låten är så jävla grym. Helt enkelt!

Den här natten var verkligen en utav de tyngsta jag varit med om, eller om man ska citera Homer Simpson: "The worst day of your life - so far". Glädje ena stunden, tårar senare. Det ska bli skönt och gå och lägga sig nu. Sov verkligen inte många timmar inatt..

 Jag: Fick ett mail från arbetsförmedlingen, de undrade om inte jag ville gå en polisutbildning...Skulle inte tro det asså!

Jocke: Nää, för petar man på dig..då välter du, det går ju inte! Sen tror jag att du skulle vara alldels för rädd haha


Hahaha xD True story! Jag ska INTE bli polis.

Sympathy.

The Offspring är en grupp jag har växt upp med, fast jag har glömt dom mellan åren, och inte lyssnat på dom alls, men jag måste nog tacka mina föräldrar för att de hade igång mtv om dagarna när jag var liten och det spelades mycket på Offspring på den kanalen.
Men just nu är det bara extra känsligt för mig och lyssna på dom, framför allt deras populära låtar. Lyssnade väldigt mycket på de här med min vän när vi började umgås. Vissa låtar har så många minnen helt enkelt!

Jag tar tillbaks allt! Verkligen!
Det går verkligen inte bra nu, inte alls. Jag blir så förbannad, ledsen och besviken på en gång. Fast mest ledsen blir jag. Jag saknar allt som var förut, hur vi umgicks flera gånger i veckan och hittade på saker. Jag förstår verkligen inte vad som hände, allt gick så fort och förändrades.
Min bästa vän - det gör ganska ont att säga att man inte har någon längre. Vi är vänner, det är vi.  Men jag tror knappast det kommer bli som förut, men såklart har ju lilla dumma jag ett litet hopp om att det kan bli mycket bättre.
Det är sånt kaos, jag har inte mått bra sen i April i år. Jag vet inte om jag ska säga att jag är tapper eller bara dum i huvudet som fortfarande står kvar som vän efter allt som hänt.
Han betyder för mycket för mig helt enkelt, och jag skulle bli trasig utan honom. Men i slutändan skulle jag nog resa mig och vara stark igen, men det skulle ta väldigt långt tid.
Mycket dubbelmoral i detta inlägg, men jag är mycket förvirrad just nu, och är i en fas där jag inte vet hur fan det kommer att gå.
Under den här tiden jag mått då dåligt har jag fått det mer och mer svårt att lita på folk, och jag vill inte skaffa mig någon som kommer och bli en betydelsefull person för mig. Jag känner hur jag börjar stöta bort folk som är lite för vänliga mot mig. Jag hatar att jag blivit såhär, men har man mått dåligt för länge så förändras man. För fan vad sårad man blir när allt bara förändras och allt blir bara fel.
Gonatt.

All in baby!

Det är aldrig roligt och höra att någon mår dåligt, framför allt inte om det handlar om sina närmsta. Om det är något som jag verkligen bryr mig om så är det hur mina vänner mår, jag menar verkligen det jag säger till dom, att jag finns  där att jag bryr mig verkligen om dom. Jag tror det är en typisk sak med mig som är stjärntecknet fiskarna
"Fisken är fantasifull, lyhörd och ytterst mottaglig för intryck vilket gör att fisken har en djup förståelse och medkänsla för sina medmänniskor. Fisken är en mycket god lyssnare och genom sin förmåga att sätta sig in i andra människors känslor kan fisken få den mest problemtyngde medmänniska att må bättre bara genom att lyssna." - Så sant
När mina vänner berättar för mig om något som tynger dom, är det precis som att jag släpper mina egna problem och fokusen ligger bara på den personen i fråga, jag får extrem medkänsla och förståelse. Men ibland kan det faktiskt gå lite för långt. Som en vän sa till mig en gång "Du måste sluta bry dig så jättemycket om alla andra, och börja fokusera på dig själv" Det var under en period där jag visste att verkligen alla omkring mig mådde dåligt. Det där är på gott och ont att ha sån medkänsla, men jag har lärt mig att hantera det där mycket bättre nu. Och jag blir verkligen glad när mina vänner öppnar sig för mig, dom vet att jag uppskattar det. Och jag finns där för dom, alltid!

Det går bra nu.



(Men jag törs inte hoppas ALLT för mycket)

Jocke håller på att byta klädsel i sin Amazon. Klädseln är liksom lute lurvig.
Jocke: Den här kan man ju klappa! 8)

Hejhej!
Hade en bra gårdag, klev upp mitt på dagen. Satte igång och slipa på rosten på min bil, fan vad jag kämpat asså! Är lååångt ifrån klar, menmen är stolt över mig själv att jag börjat! 
Senare på kvällen drog jag till Jocke och umgicks med honom, he va trevligt dä!

Trött. Känner inte alls för att vara social idag, känns bara allmänt drygt!
Vädret gör mig nere.
Jävla skitdag.

"Hope, it is the only thing stronger than fear. A little hope is effective, a lot of hope is dangerous. A spark is fine, as long as it's contained."
-
President Snow - The Hunger Games

Jag vet inte...å jag vet inte..

Irriterad och något förbannat less asså, nä jag orka inte mer.
Sandslån imorgon, finally!